Tillfälligheter eller gudahyss?
För tio år sedan bodde jag i Göteborg och brukade pendla till Malmö. Jag hade en käraste där och eftersom han jobbade på helgerna var det jag som fick åka, om det skulle bli nåt. Jag brukade stanna halvvägs i en gudsförgäten by som hette Getinge för att fika. Där satt jag en eller två gånger i månaden och såg ut över motorvägen. Där fanns några gråtrista hus och några ännu gråare industribyggnader. Jag tänkte; vad är det för stackars människor som bor på en sådan här plats?.

Resan Göteborg - Malmö företogs oftast på fredagar, förväntansfull och glad i hågen slängde jag i mig kaffet i Getinge och lämnade Getingen (ja, stället hette så) och for mot mina äventyr i Malmö.
Hemvägen på söndag kväll, eller lördag natt… var tuffare. Då hade pågen och jag bråkat ett par dagar och Getingen blev ett avslut på helgen och ett försök att samla krafter för en ny arbetsvecka i Göteborg. Det kunde bli en timme eller så och så småningom var vi hej och kompis med varann där på fiket. Personalen lärde sig snabbt från vilket håll jag kom. Jaså, du är på väg söderut? hm. Jahaja, på väg hemåt nu? suck. Om någon hade sagt att jag en dag skulle bo här hade jag skrattat rått och bett vederbörande fara och flyga. Men två jobb, 7 år och en och annan pojkvän senare hamnade jag där i alla fall. Hur kunde detta ske?

Det tog några veckor in på Ljudteknikkursen som var förlagd till det gamla stationshuset i Getinge centrum innan jag kom på vart jag hade hamnat. Jag hade varit arbetslös ett tag och fått en utbildning på arbetsförmedlingen. Den råkade helt enkelt vara förlagd hit. Jag fick hyra ett rum i ett hus i Särdal men blev snart varse att "Här finns något mer än bara gråa hus… så varför inte stanna" Jag hamnade i Eftra till slut.. knappa milen från mitt nostalgiska Getinge.

En liknande sak hände en kompis i Göteborg. Han körde långtradare mellan Göteborg och Oskarshamn. Han och hans kolleger brukade skämta om en särskilt tråkig raksträcka öster om Vetlanda som slutade i ett litet samhälle som hette Alseda… med hus på raka led. Man for förbi på en halv gäspning. 5 år senare köpte min syster ett hus i Alseda - av alla platser på jorden… och efter en rad besynnerliga turer blev min kompis plötsligt min svåger och så hamnade han där iallafall..

Vi kallar det kanske för tillfälligheter men ibland tycker jag mig höra ett illa dolt Gudafniss från de närmsta buskarna.

Kärlek ja, det är väl i kärlek Gudarna har sina gladaste hyss.
I slutet på 1800-talet sålde min mormors farmor och farfar hemmanet i Småland för att bege sig till Amerika. Alla 8 syskonen och föräldrarna for. Yngste sonen fick i uppdrag att sälja hemmanet för att sedan komma efter. Allt blev ordnat och kofferten skickad till Göteborg. Själv skulle han ta persontåget nästa dag från Emmaboda station.
I cafeet på Emmaboda station arbetade en söt flicka. Han blev vad man kallar blixtförälskad och på någon magisk timme tog han beslutet att stanna kvar i Sverige.
Kofferten fick stoppas över telegrafen och sonen kom aldrig iväg till Amerika. Ett år senare föddes min mormor…Livet verkar så stundligt och slumpartat. Och det kanske det är också. Men tanken hisnar, visst är det också ett bevis på vilken makt vi människor har om vi kan försöka leva i nuet och fånga de magiska ögonblicken…..Gudarna skrattar… - och stjärnorna rullar månen över himlen.

Kåserier och poesi

Bilder

Jag vilar mitt huvud mot rutan din båt förliser på land
min spade står hemlös på bryggan, din stege begraven i sand
Du ler och ger mig din klocka men visarna hör inte hit
jag står i en helt annan riktning du borde få dig en smocka
Jag lutar min panna mot spaden, den kalla metallen ger tröst
Du krånglar en stund med stegen och säger du vill ha mitt bröst
Steglös drar natten sin låda med svarta grymma ballader
om klockor, båtar och bilder och bryggor med ensamma spadar.
Så jag gräver en grop åt din stege du gräver en grop åt min gråt
sen slänger vi spaden och klockan du får mitt bröst och jag din båt.

Jag vill bli stor
som när jag var liten
Min barndoms dröm var att jobba på bensinstation. I blå overall med ESSO tryckt på ryggen. Jag tankar en bil, rengör en framruta, byter blinkerslampa, visar på bilkartan den rätta vägen för en vilse.
Här har jag mitt liv. Min mack. Mitt allt.
Bensinen gick upp till 50 öre litern. Farfar blev fly förbannad. Farmor ville sälja Opel kadetten. Mamma och grannfrun som hade delad vårdnad om en Folkvagn funderade på en tredje delägare.
Jag såg mina spännande bilturer, bekvämt tillbakalutad i rutiga baksäten förvandlas till cykelutflykter ner till Epa. Mardrömsscener med 3 grannfruar och sju ungar i en Folkvagn till sommarlovets Öland passerade revy. Det var som en näradödenupplevelse. Min dröm bleknade. ESSO bytte namn till Statoil. Jag blev stor. Jag letar efter en ny dröm.
Jag reser mellan städer, mellan hus, mellan jobb, älsklingar och katter, på motorvägar, grusdito eller hårt packade stränder som i Amerika. Tankar bilen osedd på tomma Jetstationer.
Livet har många sidospår, det går åt bensin.

Farfar förverkligade sin dröm. Tog patent på en manick som kunde klämma ut det sista ur kaviartuben. Jag minns hans isärplockade klockor över hela köksbordet. Hans tatuering av en ung mörk kurvig spanjorska förvandlades med åren till en spinkig, rynkig dam med hår på bröstet. Men så gjorde han nåt, och brösten hoppade till. Farfar skrattade. Farmor skakade på huvet och slängde in en ny plåt med skorpor i ungen.
Jag borde kanske sluta cirkeln, bli uppfinnare som farfar. Han hade trots allt ett stort inflytande på mig. Jag ska tatuera en ung man på låret som kan få slakna med tiden, få celloluiter på näsan och vitiligo på ena skinkan. Sedan köper jag en bensinstation där ensamma fruar får tanka 20 liter gratis bensin för varje barn de har. Ingen ska behöva sitta trångt i rutiga baksäten och Öland skall tillhöra Finland i fortsättningen.

När jag dragit mitt sista andetag kan ni stämpla OK i pannan på mig.
Gräv ner mig bakom Statoil så är cirkeln sluten.

Kriterier för en drömkille?
Jag funderar på mina sökkriterier. Jag ska skräddarsy min partner här på Internets "Mötesplatsen". Den långa krysslistan är sannerligen genomtänkt. Vi börjar med själva kroppen och dess ålder. Jag är 43 så det får bli en partner mellan 35-45. En lätt betoning på de yngre kandidaterna, man är väl en modern kvinna! Längd? det får bli 5 cm under och 20 cm över. Tradition är också viktigt!?
Kroppsbyggnad? Atletisk, Vältränad, Smal, Lite rund, Rundare eller Normalbyggd? Kan man kräva atletisk när man själv ser ut som mumintrollet? Jag kryssar i rubbet och hoppas på försynen. Nu till egenskaper: ”Blir arg fort och lätt” kan kompenseras av ”Oftast glad”… och om han ”Är praktiskt lagd” med hammarn så är har han väl ”Tummen mitt i” när det gäller sågen. Jag är inte så nogräknad.
Landskap? Jag blir ofta kär i fjärran män. Denna min egenskap sinkar mitt dejtande. Väljer tre närliggande län, samt Lappland för att testa mina teorier. I snabb takt följer nu Barn, Alkohol, Tobak, Allergi, Utbildning och Stjärntecken. Inget av underalternativen stör mig men ska det vara tobak så ska det vara snus! Basta!
Datumfunktion? Här kan man välja mellan de nyinkomna männen och de gamla inventarierna. Spontant tänker jag, nyinkommet! Nytt! Fräscht! Svendomlig mark. Vem vill ha fjolårets man? Inte jag! Fast å andra sidan, varför missa drömprinsen bara för ingen annan vill ha honom? Okej, jag köper rubbet! Nu till typ av förhållande: Livet ut, En eller flera nätter, Särbo, Semesterromans eller Vän? Jag köper allt utom en eller flera nätter. Det fick jag nog av i ungdomen. Dessutom blir jag trött redan vid sena Rapport nuförtiden.
Nästa val: väsentligheter såsom Jämlikhet, Aktivt sexliv, God ekonomi, Resor, Motion, Utseende, Ordning och reda, Intressanta diskussioner, Rymlig mysig bostad samt Gott om tid. Verkar det pretentiöst att välja alla?
Hjärnan börjar gå på halvfart.

Det står en husvagn i skogen. Där sitter ett mumintroll och spelar gitarr. Han bjuder på pannkakor och sjunger; Hey Baby, take a walk on the wildside… Han är från Lappland, men har sommarhus i Halland. Han bjuder på en cigarett. Vi dansar en tryckare. Han är 48 år, urläcker och heter Rune. Han bjuder mig att dela hans granris för en eller flera nätter. Sena Rapport spelar sin slutkläm. Jag är inte trött alls. Det doftar jordgubbssylt och gasol... Jag vaknar med huvudet i sökkriterierna. Jag väljer Gott om tid. Det är en bra början...

Florence Nightinggale
väntar på ett svar. Chattar han med flera stycken samtidigt eller?
Tillslut kommer några obegripliga rader. Jag skickar ett frågetecken till svar.
”Jag blandar visst ihop mailen här” är hans snabba replik.

Äh, tänker jag, slår av datorn och mjukar upp de stela musfingrarna. Här blir inga barn gjorda. Funderar på fenomenet. Två huven sitter i varsin ände och försöker lista ut ifall vi passar för varann. Tillslut byter man foton. Och är båda tillräckligt modiga så träffas man på riktigt. På en neutral plats, halvvägs emellan.

Det första jag noterar är att kortet han skickat är taget i forntiden när han fortfarande hade hår på huvet och vägde omkring 80 kilo.
Vi slår oss ner, pratar om väder, vind och gammal kärlek som rostat, drömmar som krossats, mest hans.
”Du har väldans vackra ögon” säger han
”Tack, det var snällt sagt” svarar jag
Vi kommer in på hans gamla flamma. Han får nåt lidande i blicken. Det klär honom inte. Han ser ännu mer flintskallig ut.

Han hämtar påtår, jag sneglar på klockan. Måste köpa mjölk, lägga på ett brev och ringa Carin innan nio. Han bjuder på en cigarett och börjar. Jag håller igång hans historia med intelligenta frågor. Killar älskar att prata om sig själva. Klockan är halv nio.
”Jag måste nog tyvärr gå nu” säger jag efter tretår, kaka och ytterligare fem cigaretter.
”Oj, är klockan så mycket” säger han och ursäktar sig med att han bara pratat om sig själv.
”Jamen du verkade behöva det” säger jag storsint.
”Du är verkligen en fin tjej du, vi kanske kan ses igen?” säger han och kramar om mig.
”Hej då”
”Hej”
Florence Nightinggale hostar fram på motorvägen i sin VW Passat-82:a. Vem är hon? Går på dejt utan att avslöja en sekund av sitt eget liv och tänkande. Vill hon leka psykolog? Hon vet ingenting längre. Hon ville bara att han skulle vara snygg som på kortet och INTE ha en sketen Saab, utan en vit häst som flyger iväg med dem i solnedgången, fjärran från verklighetens gamla bilar och kärlek som rostar. Kaka söker maka?
Den Stora Kärlekens överdimensionerade förväntningar har gått i spinn på livets sneda kardanaxel.

En slags relativ helhet
Det är november. Kompisen Kent ska köpa dubbdäck till den gamla frysbilen ombyggd till campinghus. Dubbdäcken kostar 1500 kr! STYCK! Det blir 6000 kr. En flygbiljett till Thailand kostar 4800 kr. Nu har det gått fem år. Frysbilen står inhyst under vinterhalvåret hos mamman i Laholm.

”Hej Eva, firade fullmoonfest tillsammans med hundratals Buddhister på en bergtopp i djunglen. Alla hade en lotusblomma, stearinljus och tre insenser. Vi gick runt en helig chedi med reliker av Buddha. Det var en fantastisk feeling att bli inviterad av abboten. En very respekterad och helig man som erbjöd mig, whenever jag vill komma dit, att stanna och studera hemligheten med helheten. Hälsa alla /Kent” Stänger av datorn. Går ut och skottar. Tänker att jag har en halv lön, en halv bil och en halv dröm om kärlek varav den ena halvan försvann mot Växsjöhållet en särskilt jävlig jul. Man kan gott förstå varför helhetens munkar bygger sina trädhus i Thailands djungler och inte på Andersberg.

”Hej Eva! Åkte från Nong Khai i nordost till Krabi i söder. Måste simma i det varma havet samt hälsa pa några vänner. På måndag tar jag båten till Ko Si Boya och relaxar nån vecka. Sen blir det Bangkok och nordost och norr igen. Den varma årstiden har börjat. Kommer antagligen att åka till Burma i maj. Att resa är ett bra sätt att träffa människor och öppna sitt sinne för det oväntade. Yesterday natt simmade jag bland flourosenta plankton. Hela kroppen blev självlysande. Ibland har havet högre temperatur än kroppen. hälsa alla/ Kent.” Halmstad by night. Tappar upp ett bad. Tänder ljus och rökelse. Stänker i några droppar granbarrolja. Sjunker ner bland neonlysande gäddor och hör trollens mässande på Galgberget. Jag tänker att mina fyra olikmönstrade dubbdäck kostade 150 kr styck. En slags relativ helhet. Fullmånen lyser in genom fönstret. Jag reser inåt landet i ett flygande badkar. En näckros slår ut i Växsjötrakten. Jag ser en man med ett halvt hjärta som skottar snö. Jag öppnar mitt sinne för det oväntade. Den varma årstiden börjar snart. Jag är hel nu. Helgalen.

Vad är pilfink?
Jag har blivit intresserad av fåglar. Det kom plötsligt, strax efter sommaren. Fågelbok och kikare ligger numera alltid på köksbordet. Har talat med grannen och ursäktat mig med att jag tittar på fåglar och inte in i deras kök, som jag tror de misstänkt ett tag.
Nu har det gått två månader, jag är smått proffs. Känner igen blåmes, talgoxe, entita, gråsiska, grönsiska, stenknäck, pilfink, grönfink, gulfink, bergfink och nötväcka utan att tveka. Björktrastar, koltrastar och stenknäckar bråkar mest. Blåmesar håller sams. Talgoxarna är flest. Entitan är sötast. Pilfinkarna är också många som talgoxarna.
Idag hände något märkligt. Medan jag satt där som vanligt med söndags-frukosten och kikaren tänkte jag: ”Pilfinken var en vanlig fågel i början på 2000 talet” Vart kom den tanken ifrån?
Jag sitter i en TV-studio. I Jeopardy. Året är 5003 och detta är min värld. Ett maskhål, , en kvantspricka i rumtiden. Håller andan.
Nu ser jag pilfinken i taket. En enorm tavla med den lilla fågeln uppmålad i storleken 15 meter mellan vingspetsarna. Guden med de heliga kyssarna, symboliserat av de svarta fläckarna på kinderna. Pilfinken utrotades någongång under 3000-talet men återuppstod en tid senare för att omvända den fågelfientliga mänskligheten. Många människor berättade om undren som skett efter att en pilfink flugit förbi. Det sägs att den fick de svarta fläckarna sedan den räddat en sotare som fastnat i en skorsten. Sotaren förkunnande sedan sin upplevelse och på den vägen blev det.

Jag är en gammal själ nu. Jeopardy 5003 är inget för nykläckta. Jag minns första gången jag vann tävlingen och fick mitt själspass förnyat. Hur jag tillbringade många timmar i biblioteket på Mars. Plöjde igenom solsystemets minnesbanker eoner tillbaka för att välja återfärd. Det är en ära, få förunnat, att få uppleva ett av sina gamla liv. Gröten är kall, solen lyser över Halland. Vad var det som hände? Mitt huvud orkar inte hålla kvar tanken. Jag ser pilfinken, den ser ut som vanligt. Det känns som om jag är på en mycket speciell resa.

vävaren
jag vet inte namnet på vävaren
han är långt bort med sin vävstol och pall
det är mycket att göra när världen är mörk
och drömmarna flämtar av törst

men ibland kan det hända att han stannar
och öppnar sin gyllene sked
två älskande spinner en skimrande tråd
som försiktigt träs in i hans väv

vävstolen dånar
vävaren ler
en förundrad sekund av seende
och ur nattens kompakta
kappa i svart
en glimt av vävarens leende

kulissen rämnar
människan ser
varje gyllene tråd i väven
bländar, förblindar
spegelvänder
störtar själ och skeende

du har alltid funnits
du har alltid funnits
men först nu vet jag vem du är
du har alltid talat till mej
men jag har aldrig kunnat höra

min blick var alltid långt bort
när du stod nära
jag har lyssnat efter rop
när du viskat i mitt öra

jag har väntat på att du skulle komma
- men du gick aldrig härifrån

måste du gå?
måste du gå
du kom ju så nyss
en kyss sen blev du
försvunnen

dagen gryr
kyssen har släppt
sitt grepp om den
mjuka munnen

kroppen har puls
blodet är varmt
i minnet omsluter
famnen

smakar länge
en svunnen kyss
men försvunnen
förblev den mannen

säg mig
säj mig, har du hittat vägen under blåbleka månen
den färdas så fort - farande bortåt med din dröm
Ska alla hinna hitta en regnbåge med en skatt?
eller sluta leta efter krukan och istället måla en egen lektion i konsten att bli till

säg mig, har jag skuggor i hela mitt ansikte?
syns det att ljuset kommer utifrån fast alla andra säger att det kommer i flock. Ber man nån annan titta bortåt är nån annan genast där med sanningen om sig själv som om man själv var den ende som ingenting visste.

den här är bara ett försök att hitta skatten där man la den, jag springer gärna baklänges för att bevisa att jag finns. Dom kommer att skinna oss in på bara benen, gröten och rödbetorna om vi inte vaknar och drar spaden ur de egna lederna.

hell radonhus, mobilmast Oh helga stavmixer rest till Odens ära.
Vart skall människan fara med sina färgpytsar och sneda tänder.
Det digitala mätverket med sina barnsliga kommentarer kan inte uppväga den tomma känslan av en förlorad regnbåge.

ja, så sitter man här mitt i natten och klickar ensamma hjärtans kluck, måhända finns det nån som kan tala om vem jag är när jag inte minns.
Musarmarna omfamnar varandra, hårddisken blinkar förföriskt. Datorsuset vaggar oss till sömns, klohanden knackar fram ett gonatt...

det fanns en man
det fanns en man en gång
jag gärna velat ha
och han ville ha mej
en endaste natt
och det fick han

och mitt hjärta brann när han sa:
vi ses väl nångång
och vi sågs aldrig mer
men jag drömmer om honom
drömmer om han
som ville ha mej en endaste natt

det kom en annan man
med rosor och skratt
och han ville ha mej
mer än en natt
han gjorde mej sur
och spårade ur när han sa:
du är det finaste du!?
vad vet han om det?
nej han var inget att ha
han som ville ha mej precis som jag va`

och jägaren jagar
och den jagade flyr
och Amor är trött och torkar sin panna
vem vill och vad tjänar det till
när kärleken aldrig stannar?

en människa
det går en människa på vägen
bär stenar till en bro
spänner valv och bågar av sin barnatro
det strömmar under ytan
sju stjärnor i ett stråk
sju stenar i en cirkel
sju sjömän i en båt

Det växer blommor i ett dike
vid ett vägskäl längre fram
med allt som finns att välja
för en vandringsman
det viskar om ett minne
sju systrar vid ett bord
sju kvinnor i en ringdans
sju drömmar i en flod

Det går ett barn in under träden
trär smultron på ett strå
ett månskensbarn med solskensben
i en guldförgylld berså
det strömmar under ytan
sju minnen i en brunn
sju grenar möts i mitten
sju smultron - i en mun

tröttsamt arbete
jag har letat länge
efter ett sätt
att få dej
att uppskatta mej
Jag har arbetat hårt
och provat allt
- det är ett tröttsamt arbete!

gud
är du där, finns du kvar
efter alla dessa dar
sen du först kom och tänka på oss
har det hänt att du velat
eller ångrat dig nåt
sen vi hängde din son på ett kors

du verkar så tyst
i din himmelska höjd
där måsarna glider förbi
är du gammal och trött
eller bara nöjd
att sitta och spåna som vi

vi är här som du vet
och uppfyller jorden
snart får vi väl inte plats
har du skissat en plan
eller ger det sig självt
i en smäll med halleys komet?

har du tänkt nåt på oss
i din kosmiska rymd
har du planer och mål med det här
blir det bättre på slutet
eller värre än nu
har du skrivit ett slut ännu?

ja så sitt där och sucka
på ditt himmelska moln
jag skickar en hälsning till jul
har du inget för dig
kan du kika förbi
jag är hemma mellan fem och sju

till minne av ett hus
allting är sent
huset jämnat med marken
tegelsten
krossat fönsterglas

regn på en soffa
ett trasigt flagnat bord
gitarren sönderspelad
på en trottoar

spegelglas i bitar
reflexer i en sko
dansar bortåt stängslet
vid en bygg arbetarbod

andas våta bräder
och eld i vår spis
en sista dum förhoppning
spegeln blöder i min hand

allt har sin tid
jag är född i skogen långt från alla hav
där månen hänger full i en gran
jag kokar min kraft på drömmar och tro
fyller på flaskor och kryddar med mod

jag eldar min spis med sagor ikväll
medan sjön ligger svart som ett spjäll
jag följer en stjärna och tämjer en gris
samlar på liv allt har sin tid

nu dansar en eldfe i björkved och sot
och katten har somnat på diktarens fot
det stiger en slinga av rök ur vårt hus
som en blåbärsblek slöja i fullmånens ljus

det viskar och prasslar bland mossa och ljung
när trollen drar gåtan ur älvornas brunn
snart bugar Karl johan för Lingonmarie
medan dimman famnar en älg

min blå gardin
nu drar jag ner min blå gardin
och du får inte titta in
titta in på ingenting
ingenting nej ingenting
det flyter blåa slöjor
runt mitt mörka hus
beskyddar det som viskar
och inte vågar komma ut
beskyddar det som tystnar
och det som inte syns
här innanför och långtifrån
bortomrums och inom om
det kallas kanske ensamhet
efter nån som blev för rädd
nån som sökte och försökte
men inte var beredd
Nu drar jag ner min blå gardin
och du få inte komma in
det är dags att stänga av och andas ut
låta vägen ha ett slut
det är inte bråttom
det är gott om det som hänt
bakom trygga blå gardinen
när hjärtat är tänt.